Modesty Blaise

Idag tjänar filmbolagen stora pengar på att föra över våra serietidningshjältar till filmduken. Aldrig tidigare har dessa adaptioner varit mer frekventa, med den mest bidragande faktorn att tekniken och intresset finns där. Dessa serietider kommer och går i vågor, redan under 60-talet så befann sig en av vågorna på sin topp. Då effekterna inte fanns där så framfördes istället den tidens spionhistorier och äventyrare. Ofta med en väldigt komisk ståndpunkt; den omättligt populära Batman-serien är ett utsökt exempel. Men nu var det dags för den kvinnliga äventyraren/tjuven/legoknekten Modesty Blaise att göra sitt framträdande.

Modesty Blaise är en serie-”strip” karaktär skapad 1962 av den brittiska skribenten Peter O’Donnell. Modesty Blaise är i historien en före detta ledare över en internationell kriminell organisation, som nu lever i en takvåning i London. Nu är hon en hemlig agent som kan ändra sitt hår och sina kläder med ett fingerknäpp. Den brittiska regeringen ska ge 50 miljoner pund värda diamanter till en shejk i Mellan Östern, i rädsla för att de ska stjälas av skurken Gabriel anlitas Modesty Blaise som tar hjälp av sin följeslagare Willie Garvin.
Efterföljande den snabba succén av serie-stripen, kontaktades O’Donnell i slutet av 1964 med ett erbjudande att föra över karaktären till filmduken. O’Donnell skrev ett manus, men filmen som tillslut släpptes 1966 – flera omskrivningar och ett par ändringar av produktionsbolag senare – har liten likhet till O’Donnells manus.

Under hela filmens gång pendlade jag mellan att se den som ett skämt eller som en underhållande 60-talsfilm. Den lilla erfarenhet jag har av serietidningen hjälpte inte till att ringa några klockor när det gällde att försöka förstå filmen. Regissören Joseph Losey verkar ha influerats starkt av sin samtid och gjort en lika naivt glad och förvirrande film. Premissen förklaras snabbt och simpelt, men när sedan ruljansen dras igång så tycks Modesty Blaise glömma att ge tittarna en bra förklaring till vad som händer, vilket resulterar i en aura av flummighet. Såsom den oförklarliga egenskapen att hon byter kläder, hår och frisyr från ena klippet till den andra. Utan någon förklaring alls.

Italienskan Monica Vitti var den som valdes att axla vår kvinnliga agent. Hon levererar en tidstypiskt förföriskt och smått tafatt bild av sin roll. En viktig del missar hon totalt att ge oss: övertygelsen att Modesty Blaise är en farlig och kunnig agent som kan slå vem som helst. Istället har hon blivit ett skämt – en förförisk skyltdocka. Prestationen bidrar inte till att skapa en god filmatisering av serien, men hjälper till att skapa den humoristiska flumrulle som det istället blev. Den duktiga skådespelaren Terence Stamp spelar Blaise ständiga följeslagare Willie Garvin, och klarar väl att göra honom till en playboy och livsfarlig knivkämpe.
Som den engelska gentlemannen, regeringsutsände Sir Gerald Tennant, vän och arbetsgivare till Modesty Blaise, ses Harry Andrews. Troligen en av de mest utsökta rollprestationerna i filmen. Humorn bidras även av Dirk Bogarde som skurken Gabriel och hans assistent McWhirter, spelad av Clive Revill. Fast som filmskurk är han ovanligt tam och tråkig.

Filmen Modesty Blaise blev inte det äventyr som fansen av serien hade hoppats på. Produkten av 1966 är en flummig spionhistoria utan någon vett till handling, som har sin underhållande charm men i stunder undrar man om de skojar med oss eller inte. Filmen är värd att se för sin kultstatus, och jag har själv alltid funnit ett nöje i den lättsamma approach den tidens filmer hade. För fansen kan det vara roligt att veta att Peter O’Donnell skrev en roman från filmens ursprungliga manus. Där kan man se hur ”Modesty Blaise” kunde ha blivit!

Share on Facebook0Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 − ett =