Dokumentär

Pingvinresan

Franske regissören och biologen Luc Jacquet spenderade 13 månader med sina fotografer och filmcrew på Antarktis för att spela in dokumentären Pingvinresan. Resultatet är inget annat än gripande, hjärtevärmande och helt fantastiskt. Pingvinresan är en hisnande vacker film om kejsarpingvinen som en gång om året, i tusental, vandrar från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig. Fylld av komedi, romantik, dramatik och spänning innehåller den allt som vilken Hollywoodfilm som helst. Peter Dalle har bearbetat det svenska manuset och Gösta Ekman bidrar med berättarrösten. Musiken är gjord av den unga franska stjärnan Emelie Simon som även sjunger ett par låtar. När dokumentären släpps omkring i världen har det varit kutym att visa med egna berättarröster. I USA gick de så långt att de klippte om den och ändrade till egen musik medan Morgan Freeman fick läsa in rösten.

Pingvinresan är den bästa djurdokumentären jag någonsin sett. Med bedårande vackra bilder har Jacquet fångat pingvinernas otroliga vandring och parning så att det blir omöjligt att inte bli förälskad i dem. I ett så kargt men ändå hotande fagert landskap få av oss lär få besöka är det fascinerande att följa de intressanta kejsarpingvinerna. Om man endast skulle bedöma vyerna och fotot så skulle den få full pott, men en dokumentär är inte bara bilderna. För vad som blir en smula sänkande är Ekmans lekfulla berättarröst som inte lika mycket handlar om vetenskapliga fakta såsom att berätta ur pingvinernas perspektiv. På så vis blir dokumentären nästan en Disney film blandad med fransk elegans, som både känns oerhört naturlig men också väldigt snäll. När vi får se hur en fågel attackerar en pingvin unge klipper man innan man får se något allt för allvarligt, men samtidigt så räds man inte med att visa ihjälfrusna djur. Intressant är att i den franska originalfilmen så består berättarrösterna av tre röster för att representera en mamma, pappa och barn familj av pingviner. Något som i min åsikt är bland det sämsta i Pingvinresan och därför kan tacka Peter Dalle för att ha ändrat. Samtidigt så har den amerikanska versionen tagit det ett steg längre och är en mer klassisk objektiv djurdokumentär som tyvärr förlorar en del av den vackra poesin som låg i den franska musiken.

Dokumentärens styrka ligger i de fascinerande och minst sagt magnifika kejsarpingvinerna och att lära känna dessa nobla överlevare i världens kallaste plats. Dess svaghet ligger i ett relativt tomt innehåll under dess fina yta. I USA blev filmen den näst mest sedda dokumentären i historien, efter Fahrenheit 9/11. Pingvinresan är även en av de fem nominerade till en Oscar för Bästa dokumentär 2006. Man kan gott säga att filmen är en upplevelse ni inte borde missa att se på stor duk för att själva uppleva denna känslofyllda resa.

Inside Deep Throat

It was a $25,000 movie that became a $600 million phenomenon.

Har ni någon gång sett Långt ner i halsen (1972), som är den svenska titeln, så har ni definitivt fått er ett skratt. Det man emellertid kanske inte insåg var vilken betydelse Deep Throat (som den hädanefter kallas) har haft på vår populärkultur och porrindustrin i synnerhet. Producenten Brian Grazer bestämde sig för att uppfylla en gammal dröm och ger oss här en dokumentär om det fenomen som är Deep Throat. Dokumentärfilmsduon Fenton Baily och Randy Barbato reste över land och rike i två år i sin jakt på att få svar på vad som hände genom arkivmaterial och hundratals intervjuoffer. Slutresultatet blev åttahundra timmar av intervju och arkivmaterial som nu yttrar sig i en timme och trettioen minuter i form av dokumentären Inside Deep Throat. En explosivt underhållande saga om en era, en film, en administration och en grupp människor som förändrade vår populärkultur.

Historien om vad som allmänt anses vara den mest lönsamma filmen någonsin är rik på anekdoter. Så rik att dokumentären nästan skummar över på frågor kring vad som hände och hur den påverkade oss. Genom en tung arsenal av arkivmaterial gör filmmakarna snabbt klart för oss att Deep Throat var mer än en kittlande nyfikenhet och en stor kassako.
En bra dokumentär suger in tittaren i narrativet så att man fascinerat följer dess avslöjanden med stort intresse. Till tonerna av Supertramps ”The Crime of the Century” inleds Inside Deep Throat och jag blir direkt insugen i historien. Dennis Hopper gör ett gott jobb som berättare, men det är B & Bs cocktail av arkivmaterial som griper tag i en med hjälp av David Benjamin Steinberg adrenalinpumpande musikspår. Det är mycket som kunde ha blivit en tråkig redovisning men som de istället lyckas med bedriften att göra det underhållande. Fokusen på dokumentären ligger på hur president Richard Nixon försökte stoppa filmen från att visas och att de inblandade tillslut hamnade i rättegång. Inte bara för snusket utan för att filmen delvis finansierats av maffian.

Inside Deep Throat idealiserar 70-talets porrindustri på samma sätt som Paul Thomas Anderssons hyllning Boogie Nights (1997). En tid då filmmakarna bakom pornografin såg sitt yrke som en konstform. Då det var både rebelliskt och ett startskott i karriären att regissera lite ”sexualundervisning”. Något Wes Craven och Francis Ford Coppola kan intyga som båda haft sina flinka fingrar bakom nudistfilmer. När staten satte sig emot filmen blev pornografi ett uttryck för människans rättigheter. Det är ett intrikat problem att visa en sådan kontroversiell värld som porrindustrin men som den gör med lättsamhet. Inside Deep Throat erkänner att det är en gigantisk industri idag, fast försöker säga att saker är mer restriktiva idag genom att visa i sina slutord på hur morallagarna blir allt strängare.

Intervjuoffren är många och en salig blandning med allt från regissören Gerard Damiano till satirikern Bill Maher ger oss en bred syn på vad fenomenet innebar för inte bara de som var delaktiga utan för samhället i sig; Linda Lovelace var kanske inte den mest begåvade människan och filmens produktionsledare är en karaktär för sig. Hur det är omöjligt att inte tycka synd om Harry Reems som fick bära hundhuvudet som den enda skådespelaren som blivit dömd för att ha agerat i en film. För att inte tala om den oroade frun till filmens distributör i Florida som fortfarande känner av skräcken från maffian.
Inside Deep Throat är en modern fängslande dokumentär som lämnar många frågor orörda. Filmmakarna försöker ta del av alla vinklar vilket ger oss en rätt ytlig historia. Men så är Inside Deep Throat heller ingen biografi över Linda Lovelace eller Bakom Kulisserna på inspelningen. Visst är den ytlig men effektiv i sin framläggning. Efter en timme så slumras det till en aning när det blir mycket interjuver, innan vi firas av med en final utan brak eller dunder. Vi ges istället ett par funderingar på hur saker ser ut idag. En dokumentärs attraktion beror ju också självfallet på betraktarens eget intresse i ämnet. Själv är jag fascinerad av denna värld och industri som förändrats så otroligt mycket sen sin början.
I och med releasen i USA släpps Inside Deep Throat tillsammans med en nyklassificerad version av Deep Throat på biograferna. Intresset för filmen fortsätter sitt korståg, fastän Gerard Damiano själv i ett av öppningsklippen erkänner att det inte är någon vidare bra film.