Rape/Revenge

I Spit on Your Grave

En film som av den amerikanske filmkritikern Roger Ebert kallats för den sämsta som någonsin har gjorts, är Meir Zarchis kontroversiella I Spit on Your Grave, även känd som Day of the Woman som den hette under sin första release. Sitt ökända rykte fick den troligen när just Ebert och hans kollega Gene Siskel attackerade filmen, bland flera andra, i deras kampanj mot filmer som innehöll våld mot kvinnor. Den undergenre till thriller som går under namnet rape/revenge filmer, som I Spit on Your Grave är den mest kända föreståndaren för, blev också nästan enhälligt totalförbjudna i de flesta länder, inklusive Sverige. Filmen ifråga var så sent som mellan 1997 och 2004 förbjuden i Australien. Man kan då undra varför just dessa filmer blev förbjudna, möjligen för att det just är kvinnor som utför dessa bestialiska hämndaktioner, för visst har vi sett män tortera och kallblodigt mörda på film som inte rörts av censuren. Och om det var våldtäkt man ville slippa se, varför blev då inte Den sista färden (1972) förbjuden, som innehåller ett manligt våldtäktsoffer? Det finns helt klart många intressanta frågor kring rape/revenge-genren och hur de har bemötts. Sedd idag ter sig I Spit on Your Grave inte lika chockerande. Våldtäktsscenerna i Anklagad (1988) och Irréversible (2002) är långt mycket mer hemska att beskåda medan själva våldsscenerna blev tama efter bara några år. I reflektion känns det därför lite konstigt vad man har vant sig vid att se på film och vilken katharsiseffekt man genomgått. För efter att ha hört filmens rykte och hur hemsk den skulle vara hade jag ärligt talat förväntat mig mer.

Jennifer Hill (Camille Keaton, brorsdotterdotter till Buster Keaton), författarinna till ett flertal publicerade noveller, reser från New York till ett ensligt strandhus på landet för att skriva på sin första roman. Hon hinner inte vara där länge innan hon blir trakasserad och tillslut våldtagen av ett gäng vandaler. Chockad men levande vänder sig Jennifer mot sina förövare för att ta ut sin hämnd.
I Spit on Your Grave är en sann lågbudgetproduktion och innehåller knappt någon musik alls. Man kan direkt förkasta de funderingar man skulle kunna ha om det skulle vara en djup film med ett genuint budskap och inte den simplistiska exploitation orgien som filmen faktiskt är. Vad som utmärker filmen är just dess enkelhet när den visar på essensen av både rape/revenge-genren och stadsbons hämnd på landsbygden samtidigt som den gärna visar Jennifer helt eller delvis näck i klart pengavinnande syfte.

Kontroversen kring I Spit on Your Grave har legat vid påståenden om att filmen glorifierade våldtäkt vilket man efter att ha sett den inte kan tycka vara något annat än ren humbug, för att uttrycka det snällt. Det är inte någon tvekan om vart sympatin ligger, men visst kan man tycka att vissa trådar hanteras lite väl löst. Förutom ett fåtal repliker från en av männen som försvarade sina gärningar med att hon bad om det när hon gick omkring och visade sina ben sådär, att män är byggda på det sättet, görs det aldrig något för att ge männen någon psykologisk bäring. Det som filmen emellertid problematiserar är den manliga sociala dynamiken; det uttalas tydligt att männen endast gjorde dåden pga. varandra, men det görs också klart att det inte gör dem mindre skyldiga. Ett tema som skulle upprepas i mainstreamfilmen Anklagad.

Kanske var det den ökända kastrationsscenen i filmen som fick censorerna och den manliga publiken att få nog. Scenen har beskrivits som ”one of the most appalling moments in cinema history”, vilket är en smula skrattretande om man jämför med våldtäkten på Jennifer som dras ut i nästan en halvtimme.
Tillskillnad från Salo (1975) och Cannibal Holocaust (1979) tillhör I Spit on Your Grave skaran filmer vars rykte idag överträffar innehållet. Det som är obehagligt i filmen är mer den känsla av terror som byggs upp emot Jennifer. När det sedan kommer till kritan så kan både dialog och agerande tyckas skrattretande stundtals, även om den sammanbitna Keaton gör bra ifrån sig, och handlingen är lite väl hafsig. I Spit on Your Grave är inte en bra film, inte på grund utav ämnet utan för att den som lågbudgetthriller inte lyckas leverera något i den klassen. Men man känner med huvudrollsinnehavaren och när det kommer till att ge obehagliga rysningar och fastna på hjärnan så håller den än idag. Dessutom är hämnden ljuv…