robotar

Chappie

Det finns sällan något mer frustrerande när man ser en kalkon än att bakom den slafsiga röran av uselt agerande, logiska fadäser och emotionell förvirring se vilken fantastisk film det kunde ha blivit. Om det inte vill sig bättre tycks det bli sydafrikanske Neill Blomkamps signum men så har han själv erkänt efter besvikelsen Elysium att han blir mer kär i koncept än i stories. Tyvärr verkar han ännu inte lärt sig något av denna självinsikt för Chappie gör ont i hjärtat att se.

Inspirerad av hans egen kortfilm Tetra Vaal (2004) har Blomkamp denna gång gjort en remake av Short Circuit och bytt ut Steve Guttenburg och Ally Sheedy mot Ninja och Yo-Landi från Die Antwoord. Som vanligt låter det genialiskt på papper, men i praktiken mest plågsamt. Jag får ångest bara av att tänka på zefrapparnas bristande agerande och flackande blickar som inte vet vart de ska ta vägen medan de väntar på sin tur att slänga ur sig sina platta repliker, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Våldet på gatorna har eskalerat i Johannesburg, Sydafrika, att de i den nära framtiden – år 2016 för att vara exakt – har härmat RoboCop och inkorporerat robotar i polisstyrkan, kallade scouter. Låt inte det familjevänliga namnet lura er, de föredrar mer att skjuta skurkar i småbitar än att knyta sjömansknopar. Även om scouterna har viss AI så är de inte självtänkande. Det här vill Dev Patel, skaparen bakom robotarna, ändra på och har skapat ett fullsmäckat AI. Sigourney Weaver tycker emellertid inte alls det är en bra idé, hon är ju ändå chef för en vapentillverkare som hon själv påpekar. Hon gillar vapen, inte tänkande robotar med gulliga personligheter. Vilken tur i oturen då för Dev Patel att Die Antwoord ser hur de kan använda en robot i sin gangstaverksamhet. Sedan finns Hugh Jackman med också på ett hörn som en argsint Steve Irwin-imitatör med hockeyfrilla.

Tror det är dags att återvända till den sydafrikanska musikgruppen. För vad Chappie är – förutom en hybrid av Short Circuit, RoboCop med ett släng av I Robot – är en enda lång reklamfilm och musikvideo för Die Antwoord. Det är de som spelar huvudrollerna, deras låtar på soundtracket, deras estetik sprayade på väggarna. Är du ett rejält fan av dem, varsågod. Med risken att du tappar ett par idoler. För de kan inte agera, alls. Det är plågsamt. Kanske hade det funkat om filmen varit en komedi, men det är den inte. Missförstå mig rätt, det finns skämt i filmen. Problemet är att filmen är nedtyngd av så ödesmättat allvar att det till 80% faller platt. Där hjälper inte Hans Zimmers sedvanligt bombastiska musik.

Nedgradera Die Antwoord till en cameoroll, dra ned på allvaret och upp med humorn och filmen hade kunnat bli så jäkla bra och inte bara Sharlto Copleys insats. För hans bedrift som Chappie är fantastisk. Miljön är dessutom klassisk Blomkamp och mixen av CGI och verkliga personer är han fortfarande en av de bästa på i branschen. Chappie finns där på riktigt. Så för att slänga ut lite adjektivt är det en (som vanligt) snygg, intressant, tankeväckande, av Copley välspelad besvikelse till film som kunde ha blivit så mycket bättre. När man nu dessutom läser recensioner av filmen så tycks de mer handla om kritiken av filmen än filmen i sig. Det måste ändå räknas som en komplimang hur många som känt sig besvikna, Neill Blomkamp är begåvad. Han måste bara lära sig kanalisera det. Och Chappie var inte den gången.